cecilialanthadressyr.blogg.se

För att använda den! Men, trots detta verkar var och varannan totalt skippa den biten.....

 

För det första, vars f*n är sandbilen?? Det är total blankis överallt utom de större vägarna, men inte ett sandkorn i sikte i hela kommunen! Det är med livet som insats man rastar hunden, leder hästar och kör bil. Vanlig tanke; Hmm, ska jag våga gå utanför dörren idag och riskera livet, eller ska jag stanna inne och överleva, typ. Alltså offentliga platser där alla möjliga människor - barn, äldre, handikappade o.s.v vistas, kan man väl åtminstone se till att sanda?! Att exempelvis leda obrodadde hästar in från hagarna idag var mer eller mindre livsfarligt, och ren tur att varken vi eller hästarna föll omkull och skadade oss! (Nu vet jag inte vem som ansvarar för det just där, men bara ett exempel) Och att försöka rasta hunden är även det ett helt projekt i sig.

 Min fråga då, varför sandas det inte? Ids man inte, ser man till att man själv har sandat och låter andra "sköta sitt", anser man att det inte behövs?

 

 

 Och sen stallrutiner. Efter att ha sett en del olika stall, idag ännu ett "nytt", och alla deras upplägg av rutiner, blir jag mer och mer förvånad av hur olika det är, och vilka olika prioriteringar man har. Alla har såklart för och nackdelar, och självklart kan inte alla här i världen ha samma åsikter om vad som är rätt eller fel. Men, en självklar sak är väl att göra det bästa för hästarna samtidigt som personal/stalljour/privatryttare inte ska behöva slita som djur för att genomföra en stalldag - samt helst överleva och vara skadefri. Att hantera hästar är såklart inte 100% säkert någonsin, men man kan göra en hel del för att göra det så säkert som möjligt. (Nu menar jag förutom att ha kunskap och agera på ett korrekt sätt kring hästarna). Och sen SKA det finnas tydligt uppsatta regler och rutiner, som ALLA ska följa.

 En sak som jag ofta reagerar på är hästar som kanske brukar sparkas/bitas/dra iväg eller likanande. Det märker man oftast så småningom, men är det inte bättre att exempelvis sätta en lapp på boxdörren som talar om detta? Då vet man, och kan hålla ett extra öga på hovar och tänder, eller se till att använda kedjegrimskaft. Visst, inte så kul att sätta en lapp på boxdörren med "Min häst är galen och sticker så fort man kommer ut", men bättre är väl det än att få ett samtal en dag att hästen drog iväg ut på landsvägen och blev påkörd? Jag menar, allt kan hända hur försiktig man än är, och säkerheten ska man tänka på oavsett om hästen är som ett lamm eller som ett monster, men genom att förvarna om detta tänker den ansvarige kanske till en gång extra och rikerna minskar.

 Sen är det ofta yngre ungdomar/barn eller mindre hästkunniga som deltar på stalljourer, vilket i sin tur leder till ökade risker. Ibland är man ensam. Visst, alla bör få vara delaktig i stallarbetet, inte minst unga som vill lära sig. Men man måste se till att det finns MINST en, helst flera, vuxna, erfarna personer som ansvarar! Att ha hand om en dag i stallet är inte så bara, det krävs en hel del kunskap och tänk. Och viktigast av allt, om det händer något, vem hjälper till om man är helt ensam?

Nej, lite sunt förnuft och lite medmänsklighet, det kommer man långt på! Sen får man ha sina åsikter, men se till att hjälpa andra och använda hjärnan, så blir livet så mycket bättre för alla!