2012-11-09
20:06:54
Om mig
En lite mer ingående presentation av mig:
Jag heter Cecilia Läntha, är 20 år och bor i Haparanda med min pojkvän och hunden Daisy. Jag är från början ifrån Gällivare, men när jag var 4 år flyttade vi till Överkalix, där jag vuxit upp. Jag kallar väl Överkalix mer "hemma" än Gällivare då jag var såpass liten då vi flyttade, men har pappa och de andra släktingar kvar där, så lite som hemma känns även Gällivare. I Augusti 2012 hamnade jag här i Haparanda eftersom pojkvännen är härifrån. Att åka mellan varje helg fram och tillbaka blev tröttsamt, och 20 år gammal kändes det som att det var dags att flytta hemifrån. Så plötsligt fick jag för mig att flytta, och kort därefter gick både mitt och X-et's flyttlass.
Jag har ridit sedan jag var 3-4 år. Det började på helgridning ett par varv med ledare då och då, fortsatte med ridning i ett privat stall, ridskola osv. Min första ponny, X-et, köpte jag 2003 när jag var 11 år. Tre år senare stod häst nummer 2 i stallet, Hamilton. Med dessa har jag tävlat upp tom LA dressyr. Målet var att debutera MSV med Hamilton, men det blev tyvärr aldrig av...
Jag har gått gymnasiet i Kalix, med inrikting häst/samhälls på Holmen Häst och Ridutbildning/Furuhedskolan, tog studenten iår, 2012. Därigenom är jag Godkänd Ungdomsledare, Diplomerad Hästskötare samt en hel massa kunskap och erfarenhet rikare.
Året innan gymnasiet hade jag praktik på en ridskola under 8 månader.
Hästar har alltid varit och kommer nog alltid att vara mitt stora intresse, och planen är att utveckla detta till ett arbete och så småningom någon form av egen verksamhet. Målet är att utbilda mig till ridlärare, men till detta behövs en häst med tillräcklig utbildning att ta med, vilket jag ju dessvärre inte har i dagsläget. Men så småningom ska det in en ny häst i mitt liv, som ska hälpa mig att fortsätta jobba mot målet! Tills dess, njuter jag av vardagen med världens underbaraste ponny!
Utöver hästarna ligger även hundar mig varmt om hjärtat, och jag har 3 Phaléner i min ägo. För närvarande har jag bara med mig Daisy, de andra två bor kvar hos mamma. Om de blir kvar där eller får flytta hit vet jag ännu inte, det får framtiden utvisa. Men nog saknar jag mina små vilddjur alltid...
Kommentar:
Kommentera inlägget här:
Svar: Tack så jättemycket! :D Han har varit så fräsch och fin änsålänge, men man vet ju aldrig när det börjar gå utför. Usch vad tråkigt när det väl händer... :/
Åh haha, ponnyer blir nästan roligare ju äldre dem är! :D Hade själv en D-ponny som var hur fin som helst trots sina 23 år! Tyvärr beslutade jag mig för att sälja honom då vi hade fler hästar än vi hann med, och i efterhand var det något som inte stämde med dem som köpte honom så han blev inte mycket äldre. Det är nog mitt livs största misstag! Men man får väl vara glad över hur mycket han hann lära mig åtminstone... :)